Om fenomenet "Halloween" och den egentliga Alla Helgons Dag
Vi fick i uppgift att skriva ett inlägg om "Halloweenhelgen". Ingen kan bli lyckligare än jag. Den här debatten har jag nämligen velat ta allt för många gånger, men aldrig riktigt fått tillfälle och ork. Nu fick jag en anledning att debattera. Så, välkomna till min, kanske idag något arga blogg.
31 oktober. Lördag. Min almanacka beskriver dagen som "Alla Helgons dag". Vad står det i din? Den som har en almanacka där det står "Halloween", helst med blandat orangea och svarta bokstäver, räcker upp en hand. Ingen? Tänkte väl det.
Halloween är, som vi förmodligen alla vet, en tradition från USA. Sedan att traditionen mer och mer kommit till Sverige, det går inte direkt att undvika under exempelvis en dag på stan, sisådär några dagar innan. Liksom Alla Hjärtans Dag, Juletid och alla andra traditionen är detta ett sätt för butikerna att tjäna pengar - de säljer, säljer och åter säljer.
Men, till saken hör att denna dag egentligen har en helt annan innebörd. Sedan många år tillbaka hedrar vi våra döda och saknade - Alla Helgons Dag. Vi tänder ljus på gravarna och minns. Sedan jag var liten har det varit så. Sedan min mamma var liten har det varit så. Till och med sedan min 90-åriga mormor var liten har det varit så. En tradition som funnits med i hundratals år.
Att beblanda en fin, lugn och minnesfull dag med Halloween, skräck och läskiga kläder, är som att väcka de döda ur sina gravar. För mig är det totalt oacceptabellt. Jag vill inte se ett utklätt skelett vandra omkring på kyrkogården, samtidigt som jag går för att tända ljus vid en grav. Det är inte okej. Och jag vill inte öppna dörren för några oskyldiga små barn som helt ovetandes säger "Bus eller Godis", mitt i den stunden då det förr var så tillåtet att ha en minnesstund.
Tiden har gått för långt. Det som förut var så fint har utvecklats till någonting helt annat, vilket gör mig förbannad. Flytta till USA, eller sluta knacka på min dörr - jag vill inte se ett utklätt spöke precis innan jag ska besöka kyrkogården. Så enkelt är det bara. För mig är Alla Helgons Dag alltid Alla Helgons Dag. Så länge jag lever i Sverige, och så länge de där bokstäverna står i min almanacka, så tänker jag fira dagen precis som den är menad att firas - nämligen till minne av våra saknade.
Slut för idag, tack för idag,
/Michelle
31 oktober. Lördag. Min almanacka beskriver dagen som "Alla Helgons dag". Vad står det i din? Den som har en almanacka där det står "Halloween", helst med blandat orangea och svarta bokstäver, räcker upp en hand. Ingen? Tänkte väl det.
Halloween är, som vi förmodligen alla vet, en tradition från USA. Sedan att traditionen mer och mer kommit till Sverige, det går inte direkt att undvika under exempelvis en dag på stan, sisådär några dagar innan. Liksom Alla Hjärtans Dag, Juletid och alla andra traditionen är detta ett sätt för butikerna att tjäna pengar - de säljer, säljer och åter säljer.
Men, till saken hör att denna dag egentligen har en helt annan innebörd. Sedan många år tillbaka hedrar vi våra döda och saknade - Alla Helgons Dag. Vi tänder ljus på gravarna och minns. Sedan jag var liten har det varit så. Sedan min mamma var liten har det varit så. Till och med sedan min 90-åriga mormor var liten har det varit så. En tradition som funnits med i hundratals år.
Att beblanda en fin, lugn och minnesfull dag med Halloween, skräck och läskiga kläder, är som att väcka de döda ur sina gravar. För mig är det totalt oacceptabellt. Jag vill inte se ett utklätt skelett vandra omkring på kyrkogården, samtidigt som jag går för att tända ljus vid en grav. Det är inte okej. Och jag vill inte öppna dörren för några oskyldiga små barn som helt ovetandes säger "Bus eller Godis", mitt i den stunden då det förr var så tillåtet att ha en minnesstund.
Tiden har gått för långt. Det som förut var så fint har utvecklats till någonting helt annat, vilket gör mig förbannad. Flytta till USA, eller sluta knacka på min dörr - jag vill inte se ett utklätt spöke precis innan jag ska besöka kyrkogården. Så enkelt är det bara. För mig är Alla Helgons Dag alltid Alla Helgons Dag. Så länge jag lever i Sverige, och så länge de där bokstäverna står i min almanacka, så tänker jag fira dagen precis som den är menad att firas - nämligen till minne av våra saknade.
Slut för idag, tack för idag,
/Michelle
Välkommen till min nya blogg!
Hejsan!
Michelle heter jag. Har väl egentligen haft ett antal bloggar tidigare, men det här är som ni förstår min nya blogg. Kanske egentligen inte det heller - utan snarare ytterligare en blogg. Just nu läser jag nämligen en kurs i webbproducerande. I och med det skulle jag skaffa mig en blogg. Och varför inte börja om från början. Det blir enklast så. Så, här har ni mitt första inlägg och nedan ser ni en bild på mig. Enkelt och bra! Välkomna hit!
